Vi gick in i dimman....

Vi tackar Husums båtklubb för gästfrihet och omtanke. När vi lämnade väntade oss Degerfjärden på 25 km som här kallas "Norrlands Biscaya". Dyningarna var höga och sjön krabb, men vinden avtog och sjön lugnade ner sig. Framåt kvällen letade vi febrilt efter lägerplats och hittar till sist en fin sandstrand.

Dagen efter låg dimman tät på morgonen så vi somnade om. Framåt 11 lättade dimman och vi paddlade iväg i solsken och medvind, vilket var skönt som omväxling. Vi gjorde ett lunchstopp på ett vackert skär långt från land. Vi tog sikte på Holmsunds vindkraftverk långt bort i fjärran - då sveper dimman in över oss, och sikten är högst femtio meter. Vi kände oss rätt små utan referenssystem. Vi gick på kompassen, vågriktningen och klockan. När vi enligt beräkningar borde vara nära land såg vi bara vitt. Det var kallt och dyningarna var kraftiga in mot land. Tar fram iPhonen och med hjälp av hitta.se finner vi att vi är alldeles intill land. Plötsligt dyker en massa stenar upp, så vi styr ut en bit. En timme senare har vi med hjälp av telefon tagit oss in till Umeå Hamn. Nilla var rädd att färjan till Vasa skulle dyka upp ur dimman och krossa oss, så hon paddlade som en raket trots stelfrusna händer ;-) Rätt som det är dyker det upp en ovanligt hög fyr som visar sig vara ett av vindkraftverken, men några vingar såg vi inte. När vi steg iland vid Pataholmsvikens båtklubb i Holmsund kändes det skönt och vi blev mycket väl mottagna. Ett jättefint ställe att mellanlanda på. Fina lokaler och trevliga människor. Efter en varm dusch kände vi oss som nya människor.

Idag har vi handlat, fixat hämtmat, tvättat mm. Det är ändå fascinerande hur snabbt man återhämtar sig, så om dimman lättar i morgon drar vi vidare norrut - kom igen Haparanda!

Henri & Nilla